He va ja å Jännifer. Sommarn, han had anlänt te nordligare svenska breddgrader å vi hadd slage oss ne i gräse baki idrottshalln för å iaktta klassen hennes å deras utomhusaktiviteter. Bilder i minne tillåt me påstå en cigg va placerad i mun på me. Svarta långebyxa me utswängda ben, uppkavlad te strax under troslinning minns ja å. Jackan, han va sen en stund tillbak avdröjen å blotta nu blåbleken armar å bröst, lätt å se inhunder tunnlinne.
Intressant i sällskape var ja int, trots allt. Brevi me låg Jännifer utsträckt i gräse me skinnjack und ryggen. Hon hadd en blå magtröj som hon redan då vi satt oss ne, hadd gjort se av me. Blondlockan låg spridd i gräse runt hårskalln. Tunnbyxan hadd hon snört jävlart långt å kvar me jag å hon, fanns de där smalbena, brun i sinne, blank å nyrakt, att ånjuta för omvärlden.
En bit ifrån kund vi se di övrige flicken i klassen hennes, ståendes som i grupp å stirrendes på jag å hon. Knipandes sina småe munnar å rynkandes sina långe panner. Själv satt ja som å fantiser om ord som därner utbyttes om jag å hon. Mest Jännifer å minst jag såklart. Tillsamman hadd vi nånstans på vägen kommi å bli mytomspunna å ja vill själv minnas att ja gilla ne. Vänningen hadd vart radikal å vi underhjöll oss självt med å planera fler stordåd hela tin.
Baki jag låg na då nu å tänd en cigg. Läppan de knep hon om han utan å rör skallen. Flicken dänna ner stirra då fortfarande, trots att lärarn deras blåst i visspipa för å signalera rastens slut å att de gatt kom åter. Kängerna spark ja av å börja klumpaktigt kryp upp genom gräse för å lägg me brevi na. Hon vänd se om å kisa me småögen som lyst i sinne, alldeles grå, samtidigt som hon log se ett brett leende å tog se ett vänligt grepp om handen min.
Ja grep tillbak å lät handen hennes vandra från handflatan min å upp över färskt ärrad handled. När ja rörd leda nämnvärt känd ja me fullständigt lammen men he va me gohurvens uti arman i bena av beröringen hennes. Int spela he nån roll då, tänkt ja. Vår platoniska beröring var no för va otränat ett vuxenöga som helst nån slags kärleksförklaring. Själv skull ja vill å säg att he va jävlart enkelt oss emella. Känns he bra gör man he, bruka vi säg. Förhållningssätte i stort är ett ja även i vuxålder ha haft stor behållning utav.
Långglanstigt svarte hår blanda se me trasigt blekt ett sådant. Blekhyn min såg se då bara mer sjuk å blek ut intill Hennes gyllenbruna, glitterhud. Ofta å gärna bruka vi säg oss va en slags Jing å Jang te utseende. Vi gilla å tala om fysiska olikheter som fanns oss emilla som kontrast till systersaktig personligheter. Ja tänd me en ny cigg å satt me upp för å fäst fokus på de svettiga elever som nu sprang i nån cirkel ner bortåt fotbollsplan.
"Nä du Elin, ligg vi hänna läng till kom vi då å bli gammjänt" utbrast Hon å satt se upp brevi me. Ja såg åt na å nicka; "Gode" svara ja å hon log. "Å du vet ja älska de, men ja tänk int inför först av lebb-bröllope heina" fortsatt hon å börj sök i gräse efter kläda hennes. Ja log i nick åt na. "Nä, ja kan inte påstå att he ä va ja ha fö avsikt i gö hell" svara ja å rest me upp för å dra på jacka. He börj å dra kallt inåt oss å vi hadd int för avsikt å vänt på nån av ynglingarna neri. På väg mot slirning mött vi en annan av de gemensamma bekanta vi hadd, han å i klassn under jag själv. Kenny hett han å ja vill minnes oss som vänner sen mång år.
"Nå Kenny säg oss, va händ!" Ropa Hon å sprang fram me brunarman utsträckt. "Vi ska far ut åt Jutis senar idag och gör oss bekant med nå ny schnatter-schnoppar som komme hit." Svara han å flina. Jännifer stann som upp å såg på han. "De som far å plocke schnattren i Jutis är ju för satan bar nå Thailändare" svara hon villrådigt å glodd på han. "He finns då nå gode fina thailändskor å" svarade Kenny å jag log åt tanken på å se dumpojkan från lokaltraktn ställ se å försök ragg på nå bärplockande utländskor som int hadd ett ord svenska i skalln.
"Sjå de litt nu! Kan du int bara stann kvar hänna?" fortsatt Jännifer å tyckts som snarast svartesjuk. "He som hänn, he hänn hänna å int i Jutis!". Swårövertalt he va han, men som alltid långt från omöjli, allerhelst när Jännifer tryckt bruntissan uppåt snoken på dumpojken. Arjeplogsideale, he sto hon för å he visst hon. He fanns int en pojk å ung man i traktn som int vill å sätt på na. Ja undra hur he kändes. Ja tro hon gilla å se he. Hon gilla å vet om he.
Mest tro ja Jännifer intresert se för att Kenny hadd chaufför å bil. Int va då hon så sugen på å umgås med jem, hon vill som bara ha nå å gö, i aktuellfalle å sitt i bil å kör ekring. Dra raggen, bruka vi säg att he hett. He betydd att man körd runt samhälle å vinka te folk. Jännifer tyckt om he. Själv höll ja me mest i baksäte å skämds som lite. Ja hadd aldri riktit känt me självsäker nog för å anse me pass in i gänge ja umgicks i. Ja va som mest på efterslänge å såg trög ut. He hadd som bleve så då ja int va från stan frå börja. Ja va schtockholmar som hadd lärt me tal som artjeplogarna. Ja va kameleontn.
He kom se som så att övriga i sällskape me bil va mer in på å sök upp thailändsk schnottran å lämna av oss vi Kalles in i samhälle innan de drog vidar. Jännifer kasta sten på fordone efter jem. "FITTER!" skrek na å vi skratta. "Satans snålabbarr. Satans lejdas.". Kenny tröst na me att he säkert kom å visa sä att he bar va nå satans polacker som slöje se ner i Jutis för å plock bär. Alla visst ju, åtminstone om man kom från Arjeplog, att he finns int nå fina polacker. He gå int. He ä va schtockholmarn skull kall för "fysisk omöjlighet".
Heldagen hadd ja i skalln haft va ja nu, när vi satt oss ner brevi varann på trappen te Kalles me varsin glass, skull säg. Jännifer snacka om nå dumjävla skit hon hadd utsatt se för på fylla. Hon gilla å snacka om sexlive hennes. Hon gilla när gamfolke gick förbi å stirra i sinne på na. Ja tog me ett djupt ett andetag å sen skjöt ja av he: "Ja ska flytta" sa ja. Kort å slätt som om he inte var nå. Kenny vänd se om å stirr på me. Jännifer stirr in i glassn som om hon int alls hadd hört me. "Va fan säg du?!" utbrast Kenny. Jännifer fortsatt stirr in i glassn. "Vart då?!" fortsatt han å ja såg på Jännifer som nu kisa i solljuse å såg på me å flina. Hon trodd int ja va seriös.
"Linköping" svara ja å Kenny bara gapa som en abarr självt. "Vid hela bubba" sa han. Ja vet int om he va som ett vedertöjet uttryck i Arjeplog eller om he va som mer internt oss emella. Bengt-Urban Fransson, Bubba, kommunfullmäktig, homosexuell socialdemokrat, hadd kommit å bli nåt av en kung över ingemanslande vi levd uti. Han va dessutom maskot för gänge vårt.
"Va gö man i Linköping?" fortsatt han å skratta. "Ja mena ... Som man int kan gö hänna?". Ja flina å tyckt me som int riktigt förstå frågan. "Ä du trög?" sa ja. "Allt finns fan i Linköping!". Jännifer satt tyst å lyssna. Ja tro hon fortfarande trodd att ja drev me na. "He finns jobb i sinne, till å böre me. Sen finns he folk å man behöv int bry se om att alla vet va man gjort för schit dan efter man gjort he".
"Men he finns jobb i Arjeplog å" sa Jännifer plötsligt å kisa mot me. "He ä fan int värt he. He kom bara bli skit" fortsatt hon å ja känd me ilsk. "He e bättre du stannar. Du ha morsan här. No kan du håll de hos hon medan du skaff de ett jobb". "Ä du trög i helskalln?" svara ja å känd hur he blev surt i stämningen. "He finns satan inga jobb hänna om man int vill tork i röven på dementerna nerpå Vauka. Ja vill int tork röv, int alls till å börja me". Ja va int glad. Jännifer stirra argt på me å Kenny höll se utanför. Ja insåg snart att ja nog just tatt me friheten å förolämpa deras livsplanering. De hadd tänkt å stanna. Båda de två.
"He finns anne å gö i Arjeplog än å tork röv" svara Jännifer mä å starrblidga. "He finns int de" svara ja å lät rösten min mildras. "Jännifer he gå int". Ja känd me uppgiven. Sanning var att ja int alls visst vad i satan man gö i Linköping. No va he större, men he va int nån metropol. No känd ja nån, men knappast många. "He ä trögjuden" svara Jännifer. Hon tilltala Kenny som om ja int fanns dänna. "He ä därför hon far" - "Vem i satan e trögjuden?" svara Kenny. "Nån kille hon träffa" fortsatt Jännifer å ja lät, i min uppgivenhet, henne hållas. "Så jävla trögt å flytta till nån kille å tro he bli bra då" sa hon. "He finns bara skit dänna neri ska du se". Ja lyssna på hon å lät me ta in va hon hadd å säg. Sanningen va sån att ja int visst ett skit om va ja ga me in på.
"Vet du va he finns dänna ner i, Elin? Ja ska berätta ne för de. He finns hallickar. He ä va ne finns. Anonymitet i sinne, he ska du veta. He finns di som dö mitt i gatan utan att folk gö ett jävla skit åt saken. He finns knark. He finns våldtäktan. Polletik. Mördare. Ja satan å jävla skit he ä va he ä. Ja ha känd så mång som flytta hänna från å komme tibaks ett år senar som helt andra personer. He gå int å prata med jem en gång. Man bli helt CP av schtockholm".
"Ja ska int flytt te Stockholm, Jännifer" svara ja. "He ska du" svara hon.
Jag minns fortfarande hennes norrländska, ungdomliga förortsvisdom och jag minns fortfarande hur den fick allt nedanför Metropolen Arjeplog att kännas tämligen mer tilltalande och spännande. Jag uppskattar än idag att återvända till Arjeplog för att beblanda mig med lokalbefolkningen och på avstånd studera dem. Men visst är det så; när man en gång gett sig av förändras man snabbt. Min förmåga att imitera arjeplogsmålet är vad som återstår. Det finns inget tillbaka.
Idag saknar jag kontakt med såväl Kenny som Jennifer. De avslutade sina studier efter mig. Det händer att jag "gillar" någonting på deras Facebook-profiler eller hör någonting om dem via min kvarglömda mors och mina korta telefonsamtal.
Kanske är det så att man vet att någonting verkligen är över, när man klickar "gilla" på meningslösa statusuppdateringar på Facebook för att bekräfta att man är vid liv. Jag vet åtminstone att jag alltid kommer att värdesätta den sällsynta och berikande erfarenhet som det innebär att på fullständigt allvar, en gång för länge sedan, ha delat den dels kvävande, dels underbara och magnifika världsbild som innebär att söder om Dorotea sträcker sig ett monstruöst, vidrigt landskap. Ett Mordor. Dess invånare är slavar, levande i meningslös dekadens. Så snart man dras in i deras levrene, står man evigt dömd till själlöshet, brinnande i ett meningslöst helvete. Det finns ingen återvändo. Man blir en del av ondskans eviga territorium. Man blir en del av det eviga landet Stockholm.
Ordlista:
Schnatter-schnottran: Hjortronplockare.
Lejdas: Dumfan, ungefär.
Snålabarr: Sniken person. Eller en snål abborre, om man så vill.
Gammjänt: Ungmö.
Gode: Väldigt. Med eftertryck. Används snarast som ”ja, verkligen!”.
Hänna: Här.
Bruntissan: Bruna bröst.
Dementan: Dementa individer.
I sinne: Väldigt mycket. ”Jobb i sinne” = Väldigt många jobbmöjligheter.
Dröjen: Dragen.
Snör: Kasta.
Hårskalln: Huvudet, kort och gott.
Gohurvens: Rysningar av välbehag.
Slirning: Ta en öl.
Emilla: Emellan.
Gatt: Måste, behövde, var tvungen.
Lammen: Träningsvärk. Smärta på grund av överansträngning.
Gö: Göra.
Hell: Heller.
Jutis: Plats belägrad i Arjeplogs utkant.
"Sjå de": Lugna dig/Ta det lugnt/Vänta lite.
Jem: Dem/Dom.
Töjet: Taget. (Vedertöjet = Vedertaget.)
