Jag underhölls av detta.
Det skulle ha varit söndag och ingenting skulle ha hänt. Det skulle ha varit dagen innan måndag och jag, såväl som resten, skulle glömma bort det och låtsas att det var en fredagskväll i mängden. Det skulle ha varit söndag, jag skulle låtsas att det var fredag, men det var onsdag. En helt meningslös onsdag. Jag skulle skrivit någonting roligt och fyndigt. Någonting som fick människor att skriva till mig och någonting som jag kunde låta ligga kvar, eftersom det skulle vara ännu ett bidrag till en perfekt image av oberördhet. Hela min kväll hade vid det här laget smulats ner till fragment av tidigare planer och kvar återstod enbart ett bortkastat fokus på hans hickliknande nybörjarpuffande. Att åter fråga honom hur det kom sig att han fortfarande spenderade så mycket av sin vakna tid på den matrona som försatt hans kuk i hans hjärna (eller hans hjärna i hans kuk) var bortkastat. Redan innan han öppnat käften och utlöst sin orala orgasm i form av frånstötande formuleringar kring hennes perfektion, kunde jag fastställa just den meningslösheten. Han var inte längre kontaktbar. Han var förälskad. Förlorad.
Jag kräktes lite i min egen mun.
Jag gjorde några svaga antydningar med kroppen om att vi borde röra på oss. Jag kastade liksom med axeln och vände mig om. Jag tog några steg åt vänster och skakade på huvudet. Kom nu, äckel, vi missar bussen. Han stod kvar och sög på sin rykande kistspik och berördes inte nämnvärt av min skakande kropp intill honom. Att han var varm när jag var närmast nedkyld förargade mig. Jag visste att hans tankar på att stoppa hjärnkuken där jag personligen inte alls ansåg den höra hemma, gjorde honom varm i hela kroppen. Han stod där och var kåt, älskogskrank, brunstig, pilsk, kättjefull, tänd, upphetsad, strax intill mig - en upplevelse jag inte fann roande. Jag klippte till hans penis som jag brukar. Skämtsamt, med knuten näve, snarare ett milt bultande på porten än ett illvilligt knytnävsslag. Han hoppade till och vaknade till liv för att i chock fråga vad fan jag pysslade med. "Vi går nu" svarade jag honom. "Könsliv kan du tänka på när du är ensam i ditt rum och dina föräldrar bråkar på övervåningen".
Jag njöt av min replik.
Jag tog några steg förbi honom och började en agressiv gång mot busshållplatsen. Han lufsade strax intill mig, något bakom mig och nynnade på något spår vi gemensamt brukade uppskatta. Han gjorde det för att understryka sin egen obryddhet. Han brukade göra sådant. "Du skulle verkligen tycka om henne om ni träffades" försäkrade han mig om med en knappt märkbar tveksamhet i rösten. Sådant skall man säga sina vänner, hade han hört - även om man är fullt medveten om att det inte stämmer, varken vänskapen eller att jag skulle trivas i sällskap av fruntimret i fråga. "Låt mig träffa henne då" svarade jag uppmanande och flinade mot honom. Vi stannade upp intill skylten för tidtabeller och vände oss båda mot den riktning bussen skulle anlända från.
Han nynnade fortfarande på samma låt.
Han fumlade med ännu en cigarett och tryckte klumpigt in den så långt i sin mun att jag för en sekund kunde övertyga mig om att den skulle sväljas. Han lade vänster pekfinger och tumme om biten som fortfarande stack ut mellan hans läppar och drog generat ut den tills filtret låg stabilt mot mungipan. "Du skulle verkligen gilla henne" sade han, som om han glömt sin tidigare replik, eller åtminstone önskade uppta samma spår. Jag tittade besvärat på honom och kisade med ögonen. För att byta ämne frågade jag istället någonting om bussens ankomsttid. Han tittade på sitt armbandsur och lät sig suga på vokalen "ä". Ääääääääääh.
Jag hatade när han gjorde så.
Fem minuter skulle det ta oss innan bussen skulle anlända. Därefter skulle det vara en knappt tjugo minuter lång bussresa till hans lägenhet. Därefter skulle han klä av mig och jag skulle stoppa hans ryckande fallos mellan mina tänder, samtidigt som han fortsatte tänka på tidigare nämnd kvinna. Hon som jag skulle älska att träffa. Just hon.
Sådan var relationen. Sådan skulle den förbli. Jag drog ett djupt andetag och såg bussen svänga in framför oss. Trevlig Alla Hjärtans Dag.
Gott föder ont.
